Into the Wild

Ngorongoro- dimma så tät att man inte ser mer än 30 m framför bilen. Klockan är 8 och det är svinkallt ute.

Vi är på väg till en av Tanzanias många nationalparker. Vad som är speciellt med Ngorongoro är att djuren lever tillsammans i en krater – Hyenor, Lejon, elefanter och antiloper – det är bara några av de få djur som finns att se. Trots att de är varandras fiender finns det en balans mellan dem som gör att Lejonen inte äter upp alla de andra.

Erik från IllMasai tourist company guidar oss runt kratern i 4W bil. Med oss i bilen har vi oxå Mike och Brian – två amerikanare som är ute på resande fot. Vi välkomnas in i parken av en GIGANTISK elefant som står en bit in i regn skogen och äter gräs. Ståtlig och lite mystisk.

Vi åker vidare och ser Gnuer (eller vad de nu heter – de där som springer som galningar och hoppar ner i vattnet –

De som gjorde att Lejonkungens pappa dog…ja, ni vet). De slår ofta följe med Zebrorna för att utbyta information med varandra. Zebror hör bra, men ser dåligt. Gnuer ser bra, men hör dåligt – tillsammans är de starkare.

Vi ser även noshörningar och flodhästar. Men jag känner efter ett tag att det är ju Lejon man vill se… vi åker vidare och visst får vi se lejon=)

Första tillfället ligger en hona på lur i gräset. En bit in i kratern står ett gäng gnuer och b

etar. De är iaktagna – Honan är mäkta fokuserad på hjorden av gnuer och zebror framför sig och strategiskt nog har hon lagt sig mellan djuren och vattenhållet. I lejonflocken är det alltid honan som jagar. Hon står ensam för käket och när hon har jagat ges maten till hanen. Inte förrän han har ätit sig mätt får hon tillsammans med valparna ta del av kalaset.

Tänker först att Shit vad häftigt – vi kommer få se en jakt här nu! – Sedan inser jag att det kommer bli en blodig jakt som kommer att sluta med inälvor på utsidan. Det är ju inte alls lika mysigt. Samtidigt är det ju mitt i naturen vi befinner oss – då skall man väl ta del av både den vackra och den hårda sidan.

Men djuren går sin väg utan att honan får en chans. Medans hjorden lugnt lullar ner till vattnet vänder sig honan och blänger på oss. Samtidigt kryper den klena stackars hanen fram ur gräset. Han ser verkligen ut att behöva ett mål mat och jag känner att fan… -det fanns rätt många zebror i hjorden ändå. En mer eller mindre hade kanske inte skadat – och om det blivit för blodigt hade jag kunnat sätta mig i bilen, hålla för öronen och blunda.

Under lunchen springer jag på Stephen, som jag och Miriam använde som tolk när vi var i Tan

zania. Han är reseledare för Jambo – tour och har ett gäng svenskar i gruppen. Vi småpratar lite och han berättar att djurlivet för lejonena är hårt. De är ca 90 st i kratern och nu när alla djur migrerar till Kenya är det tight om maten.

Vi möter fler lejon. Nästa hane som vi faktiskt nästan missar, ligger precis vid vägkanten, ja – vi kör nästan på honom! Vi är först på plats – inga andra Safari bilar är i närheten! Vid väggrenen ligger Han och sover i hoprullad precis som en katt.

Tittar knappast upp på oss när vi hojtar till Erik att stanna bilen och backa tillbaka.Det är en stencool fullvuxen Lejon Hane som ligger där – Han ha

r sår på kroppen och verkar ha varit i slagsmål nyligen – ett slagsmål han nog förlorade – En fd Lejonens konung.  Han är helt slut och bara sover och slickar sina sår.

Men även om han är sårad har han mängder med stolthet kvar. Som en kung reser han sig från sin plats, strövar fram mellan bilarna (det har kommit fler bilar nu). För att visa sin makt lägger sig hanen Mitt på vägen, mitt emellan bilarna. Till och med guiderna är exhalterade! I gräset ett par meter bort ligger ett Lejon till och dåsar, men vi ser inte så mkt av det.

Efter ett tag lämnar vi de trötta Lejonen och kör vidare. Vi ser Lejon vid fler tillfällen, men nu ä

r vi på jakt efter en leopard eller en geopard! Vi letar och letar. Utefter vägen hittar vi flodhästar som ligger på rygg i små vatten pölar – njuter och svalkar sig. Vi ser fler elefanter, buffalos, Pumba grisar, 2 noshörningar på väldigt nära avstånd och prärie hundar. – Men inga gul prickiga djur. Erik tröstar oss och säger att vi faktiskt redan har haft en väldans tur som sett så många lejon och flodhästar på land och noshörningar. Leoparder och Geoparder finns nästan inte i denna parken. Så vi kör mot grindarna igen.

Transporten mellan kratern och grindarna är ca 45 min körning i upp och ner terräng. Vi sitter lite lomulna i bilen och säger inte så mycket. Killarna i bilen sover – mamma tittar ut genom fönstret till vänster. Plötsligt stannar bilen – Jag tittar ut och skriker Waow! och ser en En leopard hoppa ut precis framför bilen, tvärnita och hoppa tillbaka in i Snåren igen!

Leoparder ser man nästan aldrig! Dagtid ligger de högt uppe i träden och väntar. De kommer ner när de jagar i skymningen. Men nu fick jag se Leoparden och lyckades därmed att pricka in “the Big 5” ( Lejon, Buffalo, Elefant, Leopard och Noshörning) på en och samma dag. Erik säger att det aldrig har hänt honom under de 6 år han har jobbat som guide.

Själaglad och nöjd med Ngorongoro resan – kryper jag nu till sängs med löfte till mig själv om att nästa safari blir en minst 5 dagars!Imorgon åker jag och Mamma till Dar es Salaam. Vi skall bo hos Father Brian som jag och Miriam träffade via två holländare förra året. Father Brian är pastor och har nyligen startat upp ett sjukhus i Dar – inriktat på vård av kvinnor, graviditeter och förlossningar. Mamma är ju sköterska så hon är eld och lågor!

Klimat och sopor

Tanzania är grannlandet till Kenya. De båda länderna har många likheter, som grannländer har. Bland annat delar de swahilin som huvudspråk även om Kenyaner i regel pratar engelska med varandra i storstäderna.  Men det finns ett storebror / lillebror syndrom länderna emellan.

Tanzania är inte alls lika utvecklat som Kenya i tekniska termer räknat. Den stora delen av befolkningen sägs även leva mer för stunden och planerar inte så mycket för hur man skall utveckla sig. Tanzanianer är ett fredligt och nöjt folk. Kenyaner däremot är tävlingsmänniskor. De vill vara starka och framgångsrika. Tanzanianer verkar inte bry sig så mycket om finanser och affärer. Har de mat för dagen så är de tillfredställda Men jag vill påstå att Tanzania faktiskt ligger före i miljötänket. Gatorna i Moshi och Arusha är rena och välsopade och man kan se på de fulla soptunnorna att de faktiskt används (de töms på natten). I Kenya är man så fokuserad på att lyckas att man glömmer bort alla ”cross-cutting issues” som berör det offentliga rummet.

Klimat är ett ämne som generellt saknar utrymme i Afrikansk folkmun. I media kan det stå om trädproblemet och att skogarna i öst-afrika kommer att vara icke-existerande inom 10 år. Men rent praktiskt är sopsorteringen ett enormt problem i Kenya. Redan på gränsen till Tanzania märker jag däremot hur mycket renare detta ”lillebrorsland” faktiskt är. Framme i Moshi får jag reda på att det är förbjudet att slänga sopor på marken. Till skillnad från Nairobi är Moshis gatudiken fria från gamla plastflaskor gatuhörnen. Nu är inte pantsystemet uppfunnet i Tanzania heller (den som introducerar det här i landet kommer få det nya nobel priset i miljötänk av mig), så visst har de ett plastproblem. Men de samlar iaf ihop soporna och uppmanar folk till att hålla rent efter sig.

Men trafiken är fortfarande ett problem. Bilarna spottar ur sig mängder med avgaser och har man en bil så använder man den, om det så bara är runt hörnet man skall åka. Bilen får gärna stå och puttra en kvart utanför huset innan man åker, för att ”värma upp den”. Något annat jag reagerar på här nere är vägbulorna som skall sakta ner trafiken. De är så stora och osynliga att man måste tvärnita för att inte köra sönder bilen. Bulorna bidrar även till en massa gasande och bromsande som inte alls är bra för moder natur.

Det känns lite långsökt att sopsortera hemma i Sverige när jag ser hur skitigt det här här nere och hur mycket avgaser bilarna släpper ut. Men jag vill ändå tänker ändå fortsätta gör det (vore väldigt omoraliskt att skriva ngt annat). Det finns en hel del att satsa på här nere vad gäller miljön.

Här nere beter man sig så som vi gjorde för en 15-20 år sedan ( jo – jag är så pass gammal att jag kan skriva 20 år nu och fortfarande minnas den tiden). Man låter bilen stå och puttra,  Jag tror det finns intresse för miljön, men vad som saknas är information. Generellt sätt saknas det sopsortering, pappersinsamling, pantsystem för plastflaskor. Det enda jag kan hitta som är miljömärkt är toalettrullarna, men jag tror inte att så många öst-afrikaner bryr sig om vad miljömärket står för.

Men jag tänker att jag ska få Fred (som jag bor ihop med i Nairobi) att börja tänka miljöinriktat när vi handlar toapapper. Det är ett steg på vägen. Kan jag även få honom att gå emellan Donholm och Umoja ( 1 km)  och inte ta matatu varenda gång, så planterar jag kanske en norm =)