Bombattack i Uganda- Fotbolls VM slutar i tragik

3 min kvar av matchen och en bomb smäller av mitt i Kampala – huvudstaden av Uganda. Extrem gruppen al-Shabab har tagit på sig ansvaret för attacken och Kenya har tagit det säkra före det osäkra och höjt säkerheten i landet. Läs mer här

Fotbolls VM har nog aldrig varit så stort som i år. Även om det bara var Europa i finalen var Kenyanerna enormt engagerade. Själv satt jag på arenan KCC mitt i Nairobi och följde matchen mellan Spanien och Nederländerna. Det delades ut flaggor och supporter material – båda lagen hade sina supportrar där. Stämningen var på topp!

Dagen efter läser jag i tidningen att 74 personer i Uganda har omkommit i bombattack. Precis i slutet av finalen smäller det på 3 ställen nästan samtidigt. Samtliga ställen visade fotbollsfinalen och var fulla av fotbollsfan. Anledningen till attacken är att Uganda stödjer Afrika Unionens militära arbete med att stödja den splittrade staten i Somalia.

läs mer

En dag kvar i Kenya. Här händer grejer varje dag. Jag hoppas på att morgondagen blir lugn. Då tar jag flyget till London, hälsar på några vänner och sedan bär det av till Sverige på söndag för att träffa min älskade familj – och jobba på posten som alla somrar!

Vissa borde kanske inte få ha rösträtt

Har skrivit om folkomröstningen om en ny konstitution tidigare. Den är den 4e Augusti och det börjar dra i hop sig. Man vet fortfarande inte vem som är skyldig till bomb attentatet i Uhuru Park i slutet på Juni och man lär inte få reda på det heller.

Den nya konstitutionen har stöd från både England och EU. Något som både kritiseras och uppmuntras av Kenya. Samtidigt som man behöver support från andra länder, vill man inte att konstitutionen skall vara för mycket influerad av dem. MAn vill ha en kenyansk konstitution, frågan är väl vad det kommer innebära. läs mer

Vad som nu är på tapeten inför valet är den lönehöjning som Parlamentarierna i Kenya efterfrågar. de kräver av President Kibaki en lönehöjning på på 15 000 sek. Detta för att de skall känna sig bekväma med att kunna stödja presidenten i att rösta för Konstitutionen. läs mer

Jag träffade en journalist på ett fik i Nairobi häromdagen och fick en del uppgfiter bekräftade. Detta MP folk är i nuläget klassade som högst betalade politikerna i världen och har löner på ca 85 000 sek / månad. De jobbar 2 dagar i veckan. Lediga fredag till måndag. Börjar jobba 1.30 på tisdag, jobbar hela onsdag och slutar sedan vid lunch på tordag. Eftersom de anser sig jobba för staten har de även bestämt sig för att de inte skall behöva betala någon skatt.

Konstitutionen kommer ändra på dessa förhållandena, så att MP nu måste betala skatt. Det är en utav anledingarna till att MP vill höja sina löner. Så på sätt och vis blir det “mer jämlikt” med att alla betalar skatt, men samtidigt blir det ingen skillnad i statskassan… trots detta försvaras MPs krav på löneökning. läs mer

Tanzania

En tidig morgon ledde till en sen kväll. Jag och mamma dunsade trötta in på Meru INN i Arusha. Vägen från Nairobi var fruktansvärd. Men Staten har anställt kineser till att förbättra den.

Vi stannade i Namanga hos Solomon som jag träffade sist jag var i Tanzania med SCC. Efter ett oändligt köande i passkontrollen fick vi möta honom, hans fru och deras 6 barn. Solomon är ordförande i SACCO’s Namanga, men oxå kameltränare.

Solomons fru, Mama Susan berättade för oss om hur det är att leva i Namanga. Staden är delad mitt i itu av gränsen mellan Kenya och Tanzania. Folket här känner sig dock som Namangianer mer än som Kenyan el Tanzanian. De har möjlighet att delta i folkomröstningar i båda länder, men de flesta här verkar inte tycka att politik är någonting man beblandar sig i. De beslut som fattas i Nairobi och Dodoma påverkar inte deras liv i Namanga ändå säger de.

Vilda djur däremot – eftersom de lever mitt i naturen, är massaierna ständigt på sin vakt mot vilda djur. Namanga tillhör inte en nationalpark, men ändå strövar här Buffalos, Lejon, Geoparder, Leoparder och Elefanter vilt omkring utanför husen. Inne i staden är man skyddad mot dem i och med ljusen och oljudet. Men bara ett par 100 m utanför bor folk i traditionella bomas. De ringar in sina små lerhus med höga taggiga buskar för att hålla lejonen utanför.

Oftast kommer de vilda djuren på natten. Masaierna har då krigare ute som håller vakt och skyddar folket mot djuren. Krigare blir man vid 13 års åldern, strax efter omskärelsen. Man tränas och trimmas till att bli en Moran (färdigutbildad krigare). Som lärling blir man utbildad i allt om naturen och djuren som finns runt dem – från vlka växter som är mediciner och vilka som är giftiga till vilka spår vilket djur lämnar efter sig, hur man dödar dem och hur man flyr undan dem – man dödar bara om man måste. Moraner är alltid i tjänst. När någon är i fara ropar de på moranerna och de kommer springandes- det är deras uppgift att offra sitt liv för att rädda dem som är i fara.

Moran är man fram tills man skaffar sig barn. Då slipper man ta sitt ansvar som krigare och kan i lugn och ro pensionera sig som familjefader.

Att bygga en bro… (också det där med HIV/aids)

…mellan frågor och svar är inte helt lätt.

Denna veckan har jag varit ute i fält med mina 4 kollegor från SCC i Kericho. Vad vi nu gör är att samla data om hur farmarna har det i de här områdena som ligger ganska långt ifrån civilisationen. Omkring 40 farmare har svarat på enkäter som vi har skickat ut med college studenter som känner till området och som kan det lokala språket. Hur går det egentligen med deras jordbruk och vad uppfattningen om HIV/AIDS?

Problem som vi stöter på är de svar som är konverterade till siffor. ex: “På en skala från 1-5 hur bra anser du att din organisation är på att länka din mjölkproduktion till marknaden?” 1: väldigt bra, 5: väldigt dåligt

Detta är en fråga som jag inte ser särskillt svår att svara på. Men i dessa områden är det inte riktigt lika lätt att adaptera vad en 2, 3 eller en 4 betyder – för det står ju ingenting bakom den… Vad jag inser är hur övertydlig man måste vara, med respekt för dessa farmare, för att de skall förstå vad det är för svarsalternativ som finns.

Vad de får svara på för frågor nu rör deras jordbruksproduktion, men även gender perspektivet i arbetet samt hur HIV/AIDS påverkar dem.

I Nairobi vill jag säga att genusperspektivet är väl utvecklat. Men här på landet slår kulturen hårt mot genderfrågorna. Kvinnor har väldigt svårt att ta för sig och håller sig till att sköta hushållet. Även om de deltar i produktionen har de ingen som helst tillgång till vinsten.

HIV/AIDS är ett annat problem här i Kenya – men hur det är ett problem varierar väldigt beroende på vem man frågar. Det är väldigt intressant att läsa svaren på frågorna för männen anser generellt att kvinnor är mer drabbade (smittade) och kvinnor anser motsatsen. Det där med att mannen och kvinnan har sex med varandra och därmed borde vara “lika drabbade” finns det inga reflektioner över.

Männen anser att kvinnor är mer i riskzonen för HIV/Aids eftersom de tar hand om de sjuka. Man misstänker även att det finns en stor risk för spridning av HIV/AIDS i de områden där män och kvinnor delar toaletter.

Kvinnor anser att männen är i riskzonen eftersom de dricker alkohol och har en starkare sexdrift än kvinnor. Kvinnorna påpekar även att män  faktiskt ofta jobbar på distans och konstaterar att är de borta från frugan en längre tid så ökar risken för att männen slutar tänka med huvudet, så att säga.

Men återigen frågar jag mig – vem är det inte dessa alkoholpåverkade och lustfyllda män flirtar med om inte kvinnor? Varför skulle det ena könet vara mer utsatt för HIV än det andra?

Andra faktorer som påverkar spridningen av HIV/AIDS anses vara fattigdom (läs att män utnyttjar kvinnors oförmåga att säga nej till pengar i utbyte mot sexuella tjänster) samt sena arbetskvällar och möten (det bidrar tydligen till en ökad sexuell spänning mellan man och kvinna som är svår att tackla och säga nej till).

Otrohet är ett problem oavsett ålder och i stundens hetta finns inte kondomen till hands. Varför har sex blivit till en leksak man tar till lite då och då när man känner har tråkigt? ÄR det verkligen så och i så fall har det alltid varit så?

Klimat och sopor

Tanzania är grannlandet till Kenya. De båda länderna har många likheter, som grannländer har. Bland annat delar de swahilin som huvudspråk även om Kenyaner i regel pratar engelska med varandra i storstäderna.  Men det finns ett storebror / lillebror syndrom länderna emellan.

Tanzania är inte alls lika utvecklat som Kenya i tekniska termer räknat. Den stora delen av befolkningen sägs även leva mer för stunden och planerar inte så mycket för hur man skall utveckla sig. Tanzanianer är ett fredligt och nöjt folk. Kenyaner däremot är tävlingsmänniskor. De vill vara starka och framgångsrika. Tanzanianer verkar inte bry sig så mycket om finanser och affärer. Har de mat för dagen så är de tillfredställda Men jag vill påstå att Tanzania faktiskt ligger före i miljötänket. Gatorna i Moshi och Arusha är rena och välsopade och man kan se på de fulla soptunnorna att de faktiskt används (de töms på natten). I Kenya är man så fokuserad på att lyckas att man glömmer bort alla ”cross-cutting issues” som berör det offentliga rummet.

Klimat är ett ämne som generellt saknar utrymme i Afrikansk folkmun. I media kan det stå om trädproblemet och att skogarna i öst-afrika kommer att vara icke-existerande inom 10 år. Men rent praktiskt är sopsorteringen ett enormt problem i Kenya. Redan på gränsen till Tanzania märker jag däremot hur mycket renare detta ”lillebrorsland” faktiskt är. Framme i Moshi får jag reda på att det är förbjudet att slänga sopor på marken. Till skillnad från Nairobi är Moshis gatudiken fria från gamla plastflaskor gatuhörnen. Nu är inte pantsystemet uppfunnet i Tanzania heller (den som introducerar det här i landet kommer få det nya nobel priset i miljötänk av mig), så visst har de ett plastproblem. Men de samlar iaf ihop soporna och uppmanar folk till att hålla rent efter sig.

Men trafiken är fortfarande ett problem. Bilarna spottar ur sig mängder med avgaser och har man en bil så använder man den, om det så bara är runt hörnet man skall åka. Bilen får gärna stå och puttra en kvart utanför huset innan man åker, för att ”värma upp den”. Något annat jag reagerar på här nere är vägbulorna som skall sakta ner trafiken. De är så stora och osynliga att man måste tvärnita för att inte köra sönder bilen. Bulorna bidrar även till en massa gasande och bromsande som inte alls är bra för moder natur.

Det känns lite långsökt att sopsortera hemma i Sverige när jag ser hur skitigt det här här nere och hur mycket avgaser bilarna släpper ut. Men jag vill ändå tänker ändå fortsätta gör det (vore väldigt omoraliskt att skriva ngt annat). Det finns en hel del att satsa på här nere vad gäller miljön.

Här nere beter man sig så som vi gjorde för en 15-20 år sedan ( jo – jag är så pass gammal att jag kan skriva 20 år nu och fortfarande minnas den tiden). Man låter bilen stå och puttra,  Jag tror det finns intresse för miljön, men vad som saknas är information. Generellt sätt saknas det sopsortering, pappersinsamling, pantsystem för plastflaskor. Det enda jag kan hitta som är miljömärkt är toalettrullarna, men jag tror inte att så många öst-afrikaner bryr sig om vad miljömärket står för.

Men jag tänker att jag ska få Fred (som jag bor ihop med i Nairobi) att börja tänka miljöinriktat när vi handlar toapapper. Det är ett steg på vägen. Kan jag även få honom att gå emellan Donholm och Umoja ( 1 km)  och inte ta matatu varenda gång, så planterar jag kanske en norm =)

Detta är sista gången jag…

… äter frukost med både mamma och pappa en helgdag (imorgon är det ju vardag)

… rider med mamma

… rider över huvudtaget på mina hästar

… lagar mat vid den här spisen

… mockar i stallet

…handlar på Coop

… busar med Alison…                                            … på TRE månader

Jag tycker det är jättejobbigt att tänka så! Vill inte göra det, så jag försöker låta bli. Jag slutar nu att tänka så.

Det är antagligen oxå sista gången jag kommer frysa om fötterna, äta mango som egentligen inte smakar någonting och framför allt är det sista gången på evigheter som jag behöver tänka på skoluppgifter och ”papers” som skall in innan deadline!

Det ska bli sköööönt att praktisera – arbeta på riktigt!

Jag har en bostad nu via Michaels kompis Melanie – en tysk tjej som är ute och reser. Hon jobbar i Nairobi men är som skrivet inte där nu så jag har fått tillåtelse att bo i hennes lägenhet. Vet inte riktigt var på Kartan den ligger, bara att det är på Öst-sidan om Nairobi (Eastland). Jag kommer att jobba på väst sidan ( Spring Valley) så det blir att korsa hela stan i rusningstrafik på morgonen…

Men när jag nu kommer upp på onsdag morgon så har jag 5 dagar på mig att orientera mig innan jag börjar jobbet den 12e.  Det är gott om tid att lära mig hur Matatu (kollektivtrafiken) fungerar, vad allting kostar och hur mycket solkräm jag måste ha med mig i handväskan.

Sooolen….

Kollade in vädret igår – 27 grader heeela veckan. Regnade lite igår, men nu är det strålande sol =)

Men innan jag åker har jag fortfarande lite sista saker att göra. Häststaketet är inte klart. Blev sjuk mitt i allt röjsågande och trädvältande. Så innan jag packar klart nu, skall jag dra på mig min overall och ut och slå ner stolp. Pappa är hemma nu oxå så han håller mig sällskap ute på åkern!

”…harvar, sår poch plöjer, mockar, gräver och bär.

Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär.”

Måste säg att jag älskar det. Inte bara Astrid Lindgrens rader, utan själva arbetet utomhus oxå faktiskt! Det är ju natt och dag mellan att vara bonde och vara akademiker, men mitt mål i livet är att kombinera dessa två! Det måste gå!

/E